Knölen är mindre nu...

Som tur är så lyser det inte rött längre och den har krympt i storlek. Jag hoppas ju att det är så att fästingen satt illa till så att säga så att det är därför som han reagerar men det där med knölar och bölder gör mig rätt nojjig. Inte för att det är nått likt alls på nått vis men Zimon ligger liksom i bakhuvudet på mig... Jag vet att det här är med all säkerhet inte nått att oroa sig för men ibland kan man inte riktigt styra sina tankar riktigt...

Idag storstädar jag och ska planera träning. Med ett helt kollektiv känner jag att jag måste strukturera mig för att det inte ska bi pannkaka av allt ihop.