Hedda har ingen mormor längre, världens bästa Pippi har somnat in.
Jag lider med Maria och Fredrik! Att mista en älskad vän gör ont. Jag förstår hur ont det måste göra att mista Pippi, hon var en hund man inte kunde missa. En som syntes och hördes i mängden, hon hade energi och var så otroligt vänlig även om inte Hedda alltid tyckte att mormor var så vänlig.
Jag är otroligt tacksam för att jag fick lära känna Pippi och jag hoppas att Hedda har ärvt mormors fina egenskaper och på så vis ska Pippi aldrig försvinna.
Hon finns i våra hjärtan och minne!
onsdag 7 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar