Om Selma hade kunnat prata....

Så hade det nog låtit så här hemma hos oss nu:

Selma: Matte min skål är tom!
Jag: Ja Selma den är tom, helt riktigt!
Selma: Men jag är hungrig!
Jag: Du får vänta lite...
Selma: Nääää
Jag: Jo så är det, för vet du vad. Det finns ingen mat!
Selma: VA??!! Finns det ingen mat?
Jag: NÄ precis.
Selma: Jag kommer döööö av hunger!
Jag: Skulle inte tro det min lilla vän.....

Selma har de senaste timmarna talat om att hon vill ha mat. Även fast det inte är dax riktigt ännu, dessutom är maten slut här hemma. Husse har med sig mat hem. Dock bara till hundarna, jag får sno ihop nått till oss. Nått kryddstarkt tänkte jag mig. Det hjälper nog en stackars sjukling som jag är, både bihåls och öron inflamation. Som kryddan på moset luftrörskatarr...